Började med att ja hade rejäla värkar i flera dagar och var inne på förlossningen 3ggr. Men blev hemskickad flera ggr om också tills ja verkligen fick en bm att förstå hur ont ja hade och att ja inte skulle klara någon mer dag. Så en förlossningsläkare bestämde efter att ha sett hur mina värkar var att en ryggmärgsbedövning skulle sättas först så ja kunde få slappna av och vila,då ja inte hade fått vila något på iaf 4dagar. Efter det så fick jag värkstimulerande dropp för att sätta igång mina värkar mer och mer.
Det där var verkligen en räddare i nöden kan jag säga,ja hade sååå ont att ja hade ingte tvekat att hoppa framför ett tåg om de inte gjorde så att förlossningen började.
Men från att ha fått EDAN vid 10.30 så tyckte jag det gick rätt fort tills lilla FRIDA var ute kl 18.54. Hon vägde 3880g och var 52cm lång. Detta var ju något nytt för mig att föda vaginalt,då förra förlossningen började som om jag skulle föda vaginalt men slutade i snitt,så ja var rädd att det skulle sluta samma denna gång men är glad och stolt över mig själv ändå att ja lyckades med en vaginal!
Så Frida ska hon heta,det är det enda vi kommit på,något andranamn har hon inte fått ännu. Men hon har en stolt storasyster,men först hade hon nog förväntat sig att hon skulle vara lite större,att hon kanske kunde prata åtminstone eller leka med. Men det blev hon införstådd med att bebisar är små,att de mest sover,äter,gråter mm.
Amelia fick vara hos sin mormor under tiden,å där har hon nu lärt sig att cykla utan stödhjul! Riktigt duktig tjej!!Det gick rätt fort tills hon lärde sig,ja har försökt någon gång att lära henne men har haft svårt att kunna hjälpa henne då man inte vart så smidig med magen förut =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar